Hallelujamoment...

Jag har varit till skolan ikväll på konsert som dotterns klass höll och jösses... vad duktiga de är! Familjerna bjöds på många fina "hallelujamoment" med låtar av bland annat Bon Jovi, Abba och Guns of Roses. Känns extra skönt att bara sitta och njuta av härligt program en kväll som denna! Snart är skolan förbi... det blir skolavslutning på lördagmorgon och dottern konstaterade ikväll att det känns vemodigt och spännande förstås att lämna lågstadiet bakom sig och börja på ny skola till hösten ;O)

Våra "hallelujamoment" i Kroatien lät inte vänta på sig heller... En av dagarna tog vi bussen över bergen till andra sidan av ön och den lilla staden Bol med Adriatiska havets vackraste strand, som också hade ett fint namn Zlatni Rat, det gyllene hornet.

Från busstationen gick vi två kilometer längs med den vackra strandpromenaden tills vi kom fram till udden. Till en början var vi ganska ensamma på stranden men snart vällde turister in. I horisonten syns grannön dit skådespelaren George Clooney väntades anlända till sitt hus vilken dag som helst! Hmmm... vilken upplevelse skulle inte det ha varit att träffa på honom? Eller Beyonce eller någon annan av alla världsstjärnor som älskar det här stället?

Vi stannade kvar på stranden några timmar och fick oss en rejäl dos av sol. På vägen tillbaka till busstation åt vi varsin pizza på en restaurang vid klippan med en fantastisk utsikt över havet.

Bredvid strandpromenaden fann jag den mest fantastiska trädgård! Här hade jag gärna tillbringat en sommar eller fler under olivträden och njutit av alla blommorna ;O)

När vi närmade oss busstation körde busschauffören förbi oss och signalerade... Han kände igen oss på lång väg (fniss)! Bussen skulle inte åka tillbaka förrän en timme senare men vi var rädda för att missa den för den var den sista som gick för dagen. Den avgående bussen var sist och slutligen en tidigare tur som var försenad. Vi tyckte att vi ändå var klara med ort och ställe och påbörjade den hiskeliga färden som gick längs serpentinvägar högt upp i bergen med bussen krängande och slängande över stupen! Eftersom vi satt på nästsista rad i bussen kändes det som om vi var mera utanför kurvorna än innanför... Med hjärtat i halsgropen konstaterade jag att jag aldrig kommer att åka den rutten frivilligt någon fler gång OM jag bara kom helskinnad tillbaks till hotellet! Ni må tro att det var en lättnad att stiga av bussen och gå till hotellet där det var stort fest på matrestaurangen med mexikanska rätter och personalen var utklädda i hattar och kläder från Mexico och salen dekorerad med fina vimplar och blommor! Där njöt vi resten av kvällen av den goda maten och vinet ;O)

Kram