En stad som aldrig sover

Känslan var stor när vi äntligen närmade oss Dubai med sina höga byggnader och kända siluett mot himlen. Drömmen om att komma hit har gnagt i nästan trettio års tid. Jag hade en arbetskollega som var hit så gott som varje år och hennes berättelser fick mig att längta...

Med tanke på att det här är ett bebyggt ökenområde med regn högst ett par dagar under ett år är växtligheten och planteringarna ändå i utomordentligt skick. Ingenstans i hela världen används så mycket vatten som här för att hålla grönskan vid liv. Allt var väldigt rent och prydligt.

Avstånden i staden var betydligt större än vad vi trodde så det blev ett klokt val att ta sightseeingbuss. Hela första dagen gick åt att köra runt och se på alla sevärdheter. Konstgjorda öar, lyxhotell och shoppingcentrum med både världens största akvarium, slalompist och vattenfall.

Den allmänna sandstranden i Dubai

Världens enda sjustjärniga hotell 

Staden fick ett helt annat utseende när mörkret föll sjutiden på kvällen. Alla byggnader och planteringar belystes med lampor och ljus i allahanda färger. Jag tyckte att staden påminde om de stora städerna i Amerika, lyxåken, boulevarderna och skyskraporna.
 

Atlantis, lyxhotellet som byggdes i ändan av den konstgjorda ön i form av en palm. Sista biten dit åkte vi under vattnet via en två kilometer lång tunnel. Byggnadskonsten fick en verkligen att undra hur det hela är möjligt att förverkliga av så gott som ingenting till havs eller på land. 

På kvällen på vår tur genom stan fick vi vara med om ett par fina ljusshower av hög klass.  

Entren till ännu ett lyxhotell i form av pyramid med statyer och faraoner uthuggna i sten. Den fina parken utanför trollband både i dagsljus och nattmörker. Vi fick lära oss att de flesta arbetade till sju på kvällen och efter det levde staden upp med trängsel på gator, restauranger och affärer. Alla affärer hade öppet till kl. 23 och några av shoppingscentrumen hade öppet flera dagar i veckan till kl 2 på natten (morgonen)!!!

 Kram på er!