Stenar, klippor och en stor längtan tillbaks

Hallåå... hoppas att ni har det fint i höstrusket? Här har det både regnat spön i backen och varit mörkt hela dagen! Tur i alla fall att det går att sitta inne och mysa i värmen... Jag håller ännu på med mina Kroatienbilder då tillfälle ges. De är väldigt många till antalet och jag borde ta och göra en fotobok så fort som möjligt. Det här blir sista inlägget från resan... börjar bli dags att återgå till hemmaplan, eller hur? Fast det är ju så skönt att drömma sig bort till varmare breddgrader ibland ;O)

Maneter fanns det gått om längs med stranden. Dottern var väldigt fascinerade av dem och ville varje dag gå och se om de gamla fanns kvar eller om nya hade kommit in till stranden. Hon räknade till sammanlagt 16 st på en kort sträcka. De hörde inte till de livsfarliga sorterna men det hade förstås varit otrevligt om de hade bränt på huden.

Strandpromenaden en bit från hotellet var kanon. Vackra höga klippor som piskades av havets vågor. 

Stenarna och klipporna var spännande att utforska. Vågorna hade bildat roliga formationer och ihåligheter i stenarna. Ibland hördes ett väldigt kluckande och ovanligt ljud som uppstod då vattnet sköljde in i hål under dem.

Solnedgång över havet.

Jag simmade gärna i havet. Det var så mycket varmare än poolerna vid hotellet. Vattnet var väldigt salt men det sägs ju göra gott för både kropp och själ ;O)

Vi hann knappt hem från vår resa när vi längtade tillbaks dit... Så vem vet, kanske vi får chans att återse stället en gång till... Hoppas!! Jag fortsätter kvällen med att drömma vidare... ;O)

Carpe Diem!